No one can tell you what you can’t do
No one can stop you

Young girl, it’s alright
Your tears will dry, you’ll soon be free to fly

---

Asså, vet inte vad jag ska göra. Känns som att jag svikit och bara skitit i människor ibland. Inte alls min stil, jag är absolut inte sån. Fast har väl vart upptagen och massa nu. Men ja, det jag tycker är så konstigt är att innan när jag inte hade Daniel till exempel, då hade jag absolut inget att göra. Ingen ville träffa mig så mycket som nu, när jag väl har något att göra på helgerna då b la. Syftar mest på en tjejkompis.. Som jag vart kompis med sen 2006! Nu när jag väl har Daniel som hon vet att jag träffar på helgerna nu, så vill hon träffas massa på helgerna. Ändå ifall jag tycker det är konstigt att det börjat bli så att hon vill vara med mig extra mycket nu när jag har något att göra på helgerna, när jag överhuvudtaget fått ett liv, men ändå känner jag mig så jävla taskig. Gång på gång är jag typ upptagen, för att jag bestämt innan att jag ska åka till Daniel då, eller något annat. Sen råkar hon fråga, så har jag redan bestämt. Är hela tiden så när hon frågar.. Är riktigt synd.. Hatar att säga att jag inte kan hela tiden. Åh, jag är så förvirrad. Vill heller inte riskera att förlora någon, för vi har vart kompisar såppas länge och massa sånt, alltid haft varandra där, så skulle vara synd om vi gled isär. Visst, kompisar kommer och går, man kan inte ha samma kompisar livet ut hela tiden, så är väl vanligt att man tillslut lämnar varandra. Vet inte om det är de som börjar hända oss. Är väl verkligheten antar jag.. Men jag vill inte det, och jag vill kämpa för att det ska hålla. Men hur ska jag göra om jag redan bestämt annat? Skiter jag i den, så sviker jag den personen, säger jag nej till henne, blir hon ledsen liksom. Vill inte såra någon, så därför är jag så nedrans förvirrad jämt. Sen ändå, djupt inom mig, så känns det rätt. Dom förstår inte till exempel att daniel är min första kärlek, och att jag mår på topp när jag är med honom. Och att jag är med honom på helgerna, för att jag inte kan träffa honom på vardagarna. Är så det känns för mig, att dom, eller hon då, inte fattar. Jag har sagt att vi kan träffas på vardagarna, för där kan jag hur mycket som helst. Om det inte är massa i skolan.. men helgerna är ju bara det tillfället som jag och daniel kan träffas på. Därför utnyttjar vi ju det. Såklart ska man inte skita i sina vänner, det har jag verkligen inte påstått, men man kan ju träffas mycket på vardagarna då när båda kan, mera. Så slipper det bli så att man aldrig ses, för att man inte kan på helgerna. Är ju inga direkta konstigheter med det. Sen såklart kan man ses någon helg också! Herregud.. inte så att varje helg hela tiden är reserverad för honom. Men man får vara i god tid innan jag hinner bestämma då med någon annan, eller att jag ska åka till daniel, eller något sånt liknande. Aja, jag vet inte. Behövde skriva av mig lite iallafall. Eller ja, lite o lite.. haha! Men var iallafall skönt att skriva någonstans. Har ändå inget bättre för mig heller! Så amanda, förlåt, för att det blivit som det blivit. Men det är så det är. Jag vet inte vad jag kan göra för att ändra på det, för i vilket fall så sårar jag alltid någon, typ. Men vill att du ska veta att jag älskar dig, och våran vänskap betyder verkligen en massa för mig. Vi måste ses snart! Någon vardag, då jag vet for sure att jag är ledig! (oftast). Puss.

No one can tell you what you can’t do
No one can stop you

Young girl, it’s alright
Your tears will dry, you’ll soon be free to fly

---

Asså, vet inte vad jag ska göra. Känns som att jag svikit och bara skitit i människor ibland. Inte alls min stil, jag är absolut inte sån. Fast har väl vart upptagen och massa nu. Men ja, det jag tycker är så konstigt är att innan när jag inte hade Daniel till exempel, då hade jag absolut inget att göra. Ingen ville träffa mig så mycket som nu, när jag väl har något att göra på helgerna då b la. Syftar mest på en tjejkompis.. Som jag vart kompis med sen 2006! Nu när jag väl har Daniel som hon vet att jag träffar på helgerna nu, så vill hon träffas massa på helgerna. Ändå ifall jag tycker det är konstigt att det börjat bli så att hon vill vara med mig extra mycket nu när jag har något att göra på helgerna, när jag överhuvudtaget fått ett liv, men ändå känner jag mig så jävla taskig. Gång på gång är jag typ upptagen, för att jag bestämt innan att jag ska åka till Daniel då, eller något annat. Sen råkar hon fråga, så har jag redan bestämt. Är hela tiden så när hon frågar.. Är riktigt synd.. Hatar att säga att jag inte kan hela tiden. Åh, jag är så förvirrad. Vill heller inte riskera att förlora någon, för vi har vart kompisar såppas länge och massa sånt, alltid haft varandra där, så skulle vara synd om vi gled isär. Visst, kompisar kommer och går, man kan inte ha samma kompisar livet ut hela tiden, så är väl vanligt att man tillslut lämnar varandra. Vet inte om det är de som börjar hända oss. Är väl verkligheten antar jag.. Men jag vill inte det, och jag vill kämpa för att det ska hålla. Men hur ska jag göra om jag redan bestämt annat? Skiter jag i den, så sviker jag den personen, säger jag nej till henne, blir hon ledsen liksom. Vill inte såra någon, så därför är jag så nedrans förvirrad jämt. Sen ändå, djupt inom mig, så känns det rätt. Dom förstår inte till exempel att daniel är min första kärlek, och att jag mår på topp när jag är med honom. Och att jag är med honom på helgerna, för att jag inte kan träffa honom på vardagarna. Är så det känns för mig, att dom, eller hon då, inte fattar. Jag har sagt att vi kan träffas på vardagarna, för där kan jag hur mycket som helst. Om det inte är massa i skolan.. men helgerna är ju bara det tillfället som jag och daniel kan träffas på. Därför utnyttjar vi ju det. Såklart ska man inte skita i sina vänner, det har jag verkligen inte påstått, men man kan ju träffas mycket på vardagarna då när båda kan, mera. Så slipper det bli så att man aldrig ses, för att man inte kan på helgerna. Är ju inga direkta konstigheter med det. Sen såklart kan man ses någon helg också! Herregud.. inte så att varje helg hela tiden är reserverad för honom. Men man får vara i god tid innan jag hinner bestämma då med någon annan, eller att jag ska åka till daniel, eller något sånt liknande. Aja, jag vet inte. Behövde skriva av mig lite iallafall. Eller ja, lite o lite.. haha! Men var iallafall skönt att skriva någonstans. Har ändå inget bättre för mig heller! Så amanda, förlåt, för att det blivit som det blivit. Men det är så det är. Jag vet inte vad jag kan göra för att ändra på det, för i vilket fall så sårar jag alltid någon, typ. Men vill att du ska veta att jag älskar dig, och våran vänskap betyder verkligen en massa för mig. Vi måste ses snart! Någon vardag, då jag vet for sure att jag är ledig! (oftast). Puss.