JAG.ÄR.SÅ.JÄVLA.FUL.JAG.DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR.

Tråkigt inlägg att läsa, men, min blogg, mina vanliga tankar, och ingen bättre uppdatering påväg!
Har heller ingen annanstans att dampa, så vad gör jag om inte skriker ut det här? Iallafall, börjar bli så sjukligt jävla trött på mig själv. ALLTID, verkligen alltid, 24/7, så oroar jag mig över hur jag ser ut. Går inte en sekund utan att jag tänker på hur jag ser ut. Kan knappt ens kolla på folk ibland för att jag inte tycker att jag duger, och sån har jag vart hela mitt liv. Hur har jag orkat leva så?! Jag har levt nu 16 år, och på dem jävla 16 åren så har jag tyckt att jag åtminstonde vart liiiite söt typ, 2-3 gånger. Det är sjukt. Det är inte friskt någonstans. Kan inte visa mig utan smink.. och är jag utan smink bland folk kan jag börja gråta och drabbas av världens panikångest. Går det riktigt jävla illa med självförtroendet till och med tappa andan av all panik.. Kan inte kolla på mig själv utan att äcklas, utan att skrika på mig själv i spegeln. Inte må dåligt utan att jag ska skada mig själv fysiskt eller psykiskt. Kan inte undvika att kolla på min kropp när jag ligger ner, för att få bekräftelse på att jag är så jävla äcklig, gång på gång. Ibland försöker jag se det positiva med mig, men helt seriöst, jag hittar ingenting? Inte en enda jävla sak! Försöker jämt tänka, men gud, du är smal. Men kan inte ens ha bara linne på mig, för att jag tycker jag är så fuckat jävla fet och äcklig. Försöker även tänka liksom, du är fin. Men fastnar några av dem tankarna? NEJ-inte-ett-jävla-dugg. Fan också! Fanfanfan. Ser ut som en jävla, ÅÅÅÅÅH. och ibland ser jag ut som en man eller något jävla fult som inte ens går att beskriva. Ser inte ens mänsklig ut för helvete! And screw everybody who cant see what i see! För ni har bara sett en liten jävla del av mig, jag har levt som jag i alla dessa idiotiska år, OCH JAG VET. Jag om någon vet. Söker inte uppmärksamhet, och vill inte höra något jävla snack om att jag är fin, så ska du som kanske läser mina jävla utbrott just nu kommentera detta av någon jävla anledning, nämn inte att jag är fin. VÅGA nämna det! Mår bara dåligt isåfall, och jag kommer inte tro på det ändå. Har aldrig gjort, och kommer aldrig att göra.

ORKAR INTE MEEEEEEEEEER, så jävla äcklig

alla tror jag är så himla glad jämt.. but you know what? it's not even closeeeeeee
faaaaan

JAG.ÄR.SÅ.JÄVLA.FUL.JAG.DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR.

Tråkigt inlägg att läsa, men, min blogg, mina vanliga tankar, och ingen bättre uppdatering påväg!
Har heller ingen annanstans att dampa, så vad gör jag om inte skriker ut det här? Iallafall, börjar bli så sjukligt jävla trött på mig själv. ALLTID, verkligen alltid, 24/7, så oroar jag mig över hur jag ser ut. Går inte en sekund utan att jag tänker på hur jag ser ut. Kan knappt ens kolla på folk ibland för att jag inte tycker att jag duger, och sån har jag vart hela mitt liv. Hur har jag orkat leva så?! Jag har levt nu 16 år, och på dem jävla 16 åren så har jag tyckt att jag åtminstonde vart liiiite söt typ, 2-3 gånger. Det är sjukt. Det är inte friskt någonstans. Kan inte visa mig utan smink.. och är jag utan smink bland folk kan jag börja gråta och drabbas av världens panikångest. Går det riktigt jävla illa med självförtroendet till och med tappa andan av all panik.. Kan inte kolla på mig själv utan att äcklas, utan att skrika på mig själv i spegeln. Inte må dåligt utan att jag ska skada mig själv fysiskt eller psykiskt. Kan inte undvika att kolla på min kropp när jag ligger ner, för att få bekräftelse på att jag är så jävla äcklig, gång på gång. Ibland försöker jag se det positiva med mig, men helt seriöst, jag hittar ingenting? Inte en enda jävla sak! Försöker jämt tänka, men gud, du är smal. Men kan inte ens ha bara linne på mig, för att jag tycker jag är så fuckat jävla fet och äcklig. Försöker även tänka liksom, du är fin. Men fastnar några av dem tankarna? NEJ-inte-ett-jävla-dugg. Fan också! Fanfanfan. Ser ut som en jävla, ÅÅÅÅÅH. och ibland ser jag ut som en man eller något jävla fult som inte ens går att beskriva. Ser inte ens mänsklig ut för helvete! And screw everybody who cant see what i see! För ni har bara sett en liten jävla del av mig, jag har levt som jag i alla dessa idiotiska år, OCH JAG VET. Jag om någon vet. Söker inte uppmärksamhet, och vill inte höra något jävla snack om att jag är fin, så ska du som kanske läser mina jävla utbrott just nu kommentera detta av någon jävla anledning, nämn inte att jag är fin. VÅGA nämna det! Mår bara dåligt isåfall, och jag kommer inte tro på det ändå. Har aldrig gjort, och kommer aldrig att göra.

ORKAR INTE MEEEEEEEEEER, så jävla äcklig

alla tror jag är så himla glad jämt.. but you know what? it's not even closeeeeeee
faaaaan