Dag 3 - Dina föräldrar
Kan börjar med att berätta lite om min pappa, Lennart. Det första jag tänker på när jag tänker på pappa, är att han är så grymt snäll. Finns verkligen ingen snällare än honom! Tror aldrig jag blivit riktigt arg på honom någon gång, eller att det funnits någon gång vi bråkat allvarligt, under alla mina 16 år här på jorden. Han är verkligen så obeskrivligt snäll och omtänksam! Han har alltid brytt sig om mig, vad det än är. Ser jag bara lite trött ut, så kan han fråga om något hänt, vilket jag uppskattar så enormt! Han pratar med mig, och försöker alltid sitt hårdaste för att få mig på humör igen. Utan pappa vet jag inte vad jag hade gjort. Han har vart min klippa genom många svåra stunder, och vi har alltid hållt ihop. Det är han som hållt ihop familjen, han som lyser upp allas humör! Åh herregud, vad hade jag gjort utan honom? Hade inte klarat mig! Världens bästa pappa!
Min mamma, Rosita, har också vart en sån person som lyst upp ens dagar! Vi har samma humor, och hon är verkligen en sån man kan skratta med. Hon är inte för sträng, men bryr sig om mig. Hon har snusk-humor, som gör att hon är väldigt "ungdomligt" lättsam att prata/skratta ihop med och man kan verkligen prata om vad som helst med henne eftersom hon också är så förstående. Visst har familjens svårigheter tyngt ner oss allihopa, och framförallt mamma, men hon har verkligen försökt stå ut så bra det går och sett det från den ljusa sidan. Hon har kunnat skoja, även i dem svåraste stunderna, vilket jag tycker är starkt av henne! Hon kan tänka bort det dåliga för en stund och bara leva i nuet, och njuta av att bara vara. Min mamma måste nog vara den sötaste mamman på denna jord. Vet inte hur många gånger jag kan säga att hon är söt på en dag, skit go är hon! Får mig alltid också att känna mig fin, trots mitt dåliga självförtroende. Hon kan bara komma spontant med kommentarer som "Fan vilken snygg dotter jag har!", man kan aldrig må dåligt av mammas närvaro! Hon får en helt enkelt att må bra, min underbara mamma!
Vad fan hade jag gjort utan er, mina älskade föräldrar?
Trackback
