Livet förändras, människor förändras, saker förändras, förhållanden förändras, drömmar krossas, kraven ökar, känslor försvinner, fucking bullshit. Hur roligt är livet, egentligen? Man vet varje kommande dag att någon ny smärta och nya problem kommer komma, att livet inte föralltid kan vara bra. Riktigt bra. För det är verkligen få gånger allt verkligen är PERFEKT, och det är så jävla illa. Man lever ständigt med rädslan att falla, rädslan för smärtan, vad är det för mening med allt tillslut? Man hittar sin rätta, den man vill leva med, den man jämt är lycklig med, men hur länge håller sånt egentligen? En dag tröttnar man på sin omgivning, vill ha nya i sitt liv, fruktansvääärt. Människor kan aldrig nöja sig, och man ska alltid bli sårad, på ett och annat sätt. Man slutar bry sig, man slutar leva, man gömmer sig. Rädslan för allt ökar hela tiden. Jag ser ingen framtid, jag har glömt mina planer, strävar efter nya saker i livet, och har plötsligt kommit på att min utbildning inte är rätt för mig. Känner mig inte alls intresserad, och när jag tänker på vad jag blir efter min utbildning, känns det inte alls lika lockande som innan. Det är helt enkelt ingenting för mig, men vad ska man göra? Man måste ha utbildning idag, annars kommer man ingenstans i livet. Så jag får fortsätta, bli något jag inte vill bli, och leva som man MÅSTE. Inte som jag VILL. Man får aldrig som man vill. Allt kan fara åt helvete

Livet förändras, människor förändras, saker förändras, förhållanden förändras, drömmar krossas, kraven ökar, känslor försvinner, fucking bullshit. Hur roligt är livet, egentligen? Man vet varje kommande dag att någon ny smärta och nya problem kommer komma, att livet inte föralltid kan vara bra. Riktigt bra. För det är verkligen få gånger allt verkligen är PERFEKT, och det är så jävla illa. Man lever ständigt med rädslan att falla, rädslan för smärtan, vad är det för mening med allt tillslut? Man hittar sin rätta, den man vill leva med, den man jämt är lycklig med, men hur länge håller sånt egentligen? En dag tröttnar man på sin omgivning, vill ha nya i sitt liv, fruktansvääärt. Människor kan aldrig nöja sig, och man ska alltid bli sårad, på ett och annat sätt. Man slutar bry sig, man slutar leva, man gömmer sig. Rädslan för allt ökar hela tiden. Jag ser ingen framtid, jag har glömt mina planer, strävar efter nya saker i livet, och har plötsligt kommit på att min utbildning inte är rätt för mig. Känner mig inte alls intresserad, och när jag tänker på vad jag blir efter min utbildning, känns det inte alls lika lockande som innan. Det är helt enkelt ingenting för mig, men vad ska man göra? Man måste ha utbildning idag, annars kommer man ingenstans i livet. Så jag får fortsätta, bli något jag inte vill bli, och leva som man MÅSTE. Inte som jag VILL. Man får aldrig som man vill. Allt kan fara åt helvete