Jag har nästan alltid mål i livet som jag vill ska ske, men uppnår dem aldrig. Vet ni hur frustrerande det är? Jag har en sån hög viljekänsla att göra olika saker, förändra saker. Förändra saker som JAG känner är viktiga för mig, men det sker ingenting. Motivationen kommer inte och allt står stilla. Fokuserar mer på annat än på mig själv, som faktiskt är viktigast? för den viktigaste personen i ens liv är ju faktiskt en själv. Vill bland annat gå ner i vikt men hamnar någonstans bakom den tanken och försöker istället intala mig själv att jag inte orkar och att det inte spelar någon roll längre, och ibland glömmer jag även hur jag ser ut, till exempel på helger när man går i mjukiskläder och mår så himla bra, då vill man ju inte tänka på hur man ser ut? Sen när jag mår som bäst, ställer jag mig framför spegeln och kollar på mig själv, som om jag vill jävlas med mig själv? Jag ställer mig för att få mig själv att inse igen hur jag ser ut, få mig själv att må dåligt. Varför?! Därför vill jag göra skillnad. Jag vill skippa alla dem stunder jag går för att "tynga" ner mig själv igen, vill kunna gå till spegeln, kolla på mig själv, och fortfarande känna mig så fin som jag gjorde INNAN jag kollade mig i spegeln för att påminna mig själv. Jag vill känna mig fin nästa gång jag ska påminna mig själv om hur jag ser ut. Därför är det till exempel något som är viktigt för mig. Slippa all stress på morgonen för att man inte vet vad man ska ha på sig.. Allt hade vart så mycket lättare om man hade kroppen man hade vart bekväm i. Detta är bara mitt skal, och det stämmer inte bra in alls på hur jag ser ut på insidan. Har ju egentligen mycket kläder jag skulle kunna ha, men inte kropp nog att ha på mig dem. Får alltid tänka, och istället slänger jag på mig något som är bekvämt och inte lika snyggt. Bryr mig dock inte direkt om snygga kläder till exempel i skolan, för då ska man bara sitta, lära sig och gå hem, vem ska man vara snygg för egentligen? Men jag bryr mig på det sättet jag pratade om innan, självkänslan. Sen när alla säger hur fin man är och hur smal man är, får man ju nästan en bild till sitt huvud och tror på vd folk säger, man ser sig själv som smal och fin. Sen när man väl sätter på sig kläderna och inser att man inte var så smal och fin som man trodde/tänkt sig, så blir det sådär jobbigt igen. Är nog det som är en stor bidragande orsak till varför jag idag står här med världens sämsta självförtroende (och såklart dagens ideal), och därför jag idag går och påminner mig själv om hur jag egentligen ser ut. Fan vad taskig man är mot sig själv egentligen..

IALLAFALL, jag ska följa upp mina mål. Klara dem för en gångs skull, få upp motivationen och klara det! Fixa min hy hos någon dermatolog, få utseendet jag vill och få ett bättre och bekvämare liv. "Because you're worth it" (haha, reklamerna..)

 

Jag har nästan alltid mål i livet som jag vill ska ske, men uppnår dem aldrig. Vet ni hur frustrerande det är? Jag har en sån hög viljekänsla att göra olika saker, förändra saker. Förändra saker som JAG känner är viktiga för mig, men det sker ingenting. Motivationen kommer inte och allt står stilla. Fokuserar mer på annat än på mig själv, som faktiskt är viktigast? för den viktigaste personen i ens liv är ju faktiskt en själv. Vill bland annat gå ner i vikt men hamnar någonstans bakom den tanken och försöker istället intala mig själv att jag inte orkar och att det inte spelar någon roll längre, och ibland glömmer jag även hur jag ser ut, till exempel på helger när man går i mjukiskläder och mår så himla bra, då vill man ju inte tänka på hur man ser ut? Sen när jag mår som bäst, ställer jag mig framför spegeln och kollar på mig själv, som om jag vill jävlas med mig själv? Jag ställer mig för att få mig själv att inse igen hur jag ser ut, få mig själv att må dåligt. Varför?! Därför vill jag göra skillnad. Jag vill skippa alla dem stunder jag går för att "tynga" ner mig själv igen, vill kunna gå till spegeln, kolla på mig själv, och fortfarande känna mig så fin som jag gjorde INNAN jag kollade mig i spegeln för att påminna mig själv. Jag vill känna mig fin nästa gång jag ska påminna mig själv om hur jag ser ut. Därför är det till exempel något som är viktigt för mig. Slippa all stress på morgonen för att man inte vet vad man ska ha på sig.. Allt hade vart så mycket lättare om man hade kroppen man hade vart bekväm i. Detta är bara mitt skal, och det stämmer inte bra in alls på hur jag ser ut på insidan. Har ju egentligen mycket kläder jag skulle kunna ha, men inte kropp nog att ha på mig dem. Får alltid tänka, och istället slänger jag på mig något som är bekvämt och inte lika snyggt. Bryr mig dock inte direkt om snygga kläder till exempel i skolan, för då ska man bara sitta, lära sig och gå hem, vem ska man vara snygg för egentligen? Men jag bryr mig på det sättet jag pratade om innan, självkänslan. Sen när alla säger hur fin man är och hur smal man är, får man ju nästan en bild till sitt huvud och tror på vd folk säger, man ser sig själv som smal och fin. Sen när man väl sätter på sig kläderna och inser att man inte var så smal och fin som man trodde/tänkt sig, så blir det sådär jobbigt igen. Är nog det som är en stor bidragande orsak till varför jag idag står här med världens sämsta självförtroende (och såklart dagens ideal), och därför jag idag går och påminner mig själv om hur jag egentligen ser ut. Fan vad taskig man är mot sig själv egentligen..

IALLAFALL, jag ska följa upp mina mål. Klara dem för en gångs skull, få upp motivationen och klara det! Fixa min hy hos någon dermatolog, få utseendet jag vill och få ett bättre och bekvämare liv. "Because you're worth it" (haha, reklamerna..)