Jag har så länge jag kan minnas ÄLSKAT barn. När min syster fick Maya var jag överlycklig och hjälpte henne nästan varje dag, ville vara med under hennes uppväxt så mycket jag bara kunde. Ibland när jag passade henne kändes det nästan som om hon var min egna och jag ÄLSKADE redan då den känslan. Nu när min syster är gravid igen och man vet exakt vad hon ska gå igenom så blir man så sugen. Ha en mage som växer, att ha en människa inuti sig.. bara den känslan längtar man efter. Alla mysdagar med bebis, känna känslan av att DU och din partner har skapat något så fint.. asså måste vara den mest underbaraste känslan som finns. Kan bara tänka mig! Att hålla i något du själv skapat, ditt eget kött och blod, någon du gått runt och bärt på i 9 månader.. fyyy så mysigt. Man är ju väldigt ung i vissa människors ögon, men när man mognade snabbt och var tvungen att växa upp i tidig ålder så känner man sig inte så ung som man egentligen är. Känner mig äldre, och känner mig ändå redo. Jag har en stabil inkomst, en stabil partner, tak över huvudet.. Sen kanske denna känslan bara är en fas, för att man umgåtts mycket med folk som har bebisar? Jag vet inte. Sambon är ju verkligen inte redo för bebis, så mycket som han har hela tiden.. sen vill han ju inte ha nu förrän om några år, och jag har inte bråttom heller. Vi har många år på oss, vi är fortfarande unga liksom. Men längtar sååå efter att skapa min egna lilla familj! Den dagen den lyckan. ♥

 

Jag har så länge jag kan minnas ÄLSKAT barn. När min syster fick Maya var jag överlycklig och hjälpte henne nästan varje dag, ville vara med under hennes uppväxt så mycket jag bara kunde. Ibland när jag passade henne kändes det nästan som om hon var min egna och jag ÄLSKADE redan då den känslan. Nu när min syster är gravid igen och man vet exakt vad hon ska gå igenom så blir man så sugen. Ha en mage som växer, att ha en människa inuti sig.. bara den känslan längtar man efter. Alla mysdagar med bebis, känna känslan av att DU och din partner har skapat något så fint.. asså måste vara den mest underbaraste känslan som finns. Kan bara tänka mig! Att hålla i något du själv skapat, ditt eget kött och blod, någon du gått runt och bärt på i 9 månader.. fyyy så mysigt. Man är ju väldigt ung i vissa människors ögon, men när man mognade snabbt och var tvungen att växa upp i tidig ålder så känner man sig inte så ung som man egentligen är. Känner mig äldre, och känner mig ändå redo. Jag har en stabil inkomst, en stabil partner, tak över huvudet.. Sen kanske denna känslan bara är en fas, för att man umgåtts mycket med folk som har bebisar? Jag vet inte. Sambon är ju verkligen inte redo för bebis, så mycket som han har hela tiden.. sen vill han ju inte ha nu förrän om några år, och jag har inte bråttom heller. Vi har många år på oss, vi är fortfarande unga liksom. Men längtar sååå efter att skapa min egna lilla familj! Den dagen den lyckan. ♥