malinfranzzon

Kollade på Hellenius hörna igår där bland annat Laleh var med. Då pratade dem lite om att passa in osv, så sa hon just det som står i rubriken att även ogräs kan växa bland de fina blommorna.. då tänkte jag direkt på min uppväxt. Jag har alltid känt mig felplacerad där jag växte upp.. att jag hamnat fel på något sätt. Där jag växte upp, i Onsala, var man bara accepterad om man hade de senaste märkesklädena och snyggaste utseendet/kroppen. Därför har jag alltid varit "mobbad". Har verkligen känt mig som ogräs när jag gått i skolan/stan i Kungsbacka etc.. mindre värd än någon annan. Vet att när jag säger till folk att jag är från Onsala så säger dem direkt "Åh då är du lite finare än alla andra då? Uppvuxen med silversked i mun, pappabetalar barn" osvosvosv. Det var jag verkligen inte, jag är en utav de få i Onsala som inte var sån men bara råkade växa upp där. Är iallafall där mitt dåliga självförtroende började, från tidig skolålder - och jag har jobbat på att förbättra mig själv i alla år men det går väldigt långtsamt. Framåt, men långsamt. Jag är ännu idag väldigt osäker i stora folkmassor, vill helst inte gå ensam i stan, hittar massa fel på mig själv etc. Men det är ju från när jag var liten och alla viskade när man gick förbi, man tror fortfarande i sitt konstiga huvud att folk snackar skit om en, att om dem kollar är det något dåligt de ser, att det är mig dem viskar om när man ser några viska längre fram, det är bara en sjukdom. ALLA pratar inte om en längre som dem gjorde förr när jag var liten, men är helt enkelt skadad, haha, sad but true. Trodde aldrig att jag faktiskt skulle vara tacksam för det som hänt, men det är jag idag. Tacksam för det jag gått igenom.. hade jag aldrig gått igenom detta hade jag nog aldrig blivit såppas stark som jag ändå är idag. Så TACK, ni som mobbade mig, ni som snackade skit om mig, ni som sa till lärarna att jag luktar illa och har det dåligt hemma. TACK! Ni formade mig till den jag är idag. Man kan faktiskt få något positivt ur något negativt, glöm aldrig det! Puss

 

Jag vet att det är hur tråkigt som helst att läsa snyfthistorier, "buhutycksyndommig" typ, men thats not the case, inte alls. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag ber er inte läsa min blogg, men vart annars ska man skriva ner allt man känner, om inte sin blogg?

 

Jag känner mig bara så trött just nu. Trött på att känna mig oönskad, trött på o alltid vara den fula tråkiga i ett gäng, asså bara trött. Mentalt och fysiskt trött nu bara den senaste tiden. Trött på att vara jag, liksom. Jag kan inte ens med och kolla mig själv i spegeln, tex nu på jobbet när jag ska fylla vatten i en tvättskål så står jag på sidan av handfatet som en idiot för att slippa se min egen spegelbild.. det har gått för långt. Jämför mig för mycket med andra, så jag inte kan uppskatta det jag själv har. Ena dagen oroar jag mig över min hy, andra dagen oroar jag mig för mitt hår, andra dagar är det min kropp... asså så mycket att oroa sig för varje dag att man tillslut kraschar. När jag får en lugn stund för mig själv hemma vill jag bara lägga mig och sova, så känner jag. Slippa gå utanför dörren. Sorgligt. Tappat glöden lite även ifall jag inte visar allt utifrån, inuti sprängs jag snart. Jag har alltid levt med känslan av att inte vara nöjd med mig själv, jag känner nu när jag är 21 och levt med detta sen jag var ca 6-8 år liksom, så orkar jag snart inte mer. Vill bara vara nöjd. Jag tycker synd om mig själv, tycker synd om min sambo som behöver leva med mig, tycker synd om mina vänner som känner mig, ärligt talat. - Så underbart att bo med någon, men ändå känns det jätte jobbigt, att Jesper ska få se mig när jag ser ut som värst, när jag är ledsen, alla ens stadier liksom. Kan inte sluta tänka att han tillslut ska äcklas av mig. Såhär är det att leva med en taskig självbild mina vänner. Stackars mig och min kropp. Man ska vara glad för det man har fått, ta vara på tiden här på jorden, inte slösa tid på onödiga saker.. men, lättare sagt än gjort. Vem vill ha en sån som mig liksom? Vem vill gifta sig med en sån? Vem vill skaffa barn med en sån? Trött på o vara trött.

 

Älskar min nya jacka! 

Nu är det snart dags för mig att börja på det nya jobbet. Nervositeten har ökat och jag börjar drömma om första dagen där till och med, haha.. tänker på det så mycket hur det kommer bli osv! Det kommer bli grymt, känner det på mig! Jag kommer utvecklas mycket mer än jag gör där jag jobbar nu, och jag får jobba med det jag drömt om hela min gymnasieutbildning - sjuka barn. Göra en skillnad åt våra minsta där ute och deras föräldrar, LOVE IT! Så spännande. Redo för vad framtiden har att erbjuda! Bring it oooon