Jag satte mig ner, gick in i våran mapp av en slump, läste igenom dina texter, och jag kunde inte stoppa det. Tårarna kom rinnande nerför mina kinder som ett idiotiskt vattenfall, och tog inte slut. Det fortsatte och fortsatte, även om jag inte vart ledsen ett dugg över att det vi hade tog slut, på skit länge. Vad ska det bli av mig? Varför gråta av det elände du gav mig? Dem sår du gav mig, både inuti och utanpå. Varför ens lägga energi på att låta tårarna komma? Varför läsa? Jag förstår inte. Jag hoppas att du mår dåligt och inte fått någon tjej. Ärligt talat, så gör jag det. Stackars tjej isåfall.. jag är ingen hemsk människa, men när det kommer till dig, så fylls hela min kropp av mörker. Så mycket smärta du gav mig. Gah.
Fast egentligen, så önskar andra sidan av mig dig all lycka i världen. För du gjorde mig faktiskt en tjänst av att vara den du var. Du gav mig en frihet, och en chans att äntligen kunna få bygga upp mig själv igen, på ett bra sätt. Jag fick hitta mig själv igen, jag fick vara den gamla vanliga malin som jag tycker om att vara. och jag fick en chans att hitta en ny, starkare kärlek. du fick mig att insé att jag redan har all kärlek jag kan få, och det är kärleken från min familj, och mina vänner. sedan insåg jag själv direkt, att det är den enda kärleken jag faktiskt behöver. Ger all cred till dig. Det är det enda jag kan tacka dig för. Tack.

"Jag tänker aldrig lämna dig och du aldrig mig.. Varför då skall vi vara ledsna?
Detta påverkar både dig och mig. Jag älskar dig ''til the end of time''... varför vara nere?
när vi kan vara glada och skippa allt detta härnere. Dina ögon drunknar jag i, din mage ger mig andningssvårigheter, ditt ansikte får mig att koka, dina ben får mig att ryka, ditt inre får mig att bli besatt. Jag önskar att min första mening till dig var; Hej världens vackraste, gift dig med mig? min drömtjej är inte därute någonstans... hon är precis här. Trodde aldrig du skulle visa dig.. skulle aldrig tro att du skulle hitta mig.. jag är förevigt tacksam att du valde mig Malin Rosita Maria Fransson. Du är mitt liv, mitt allt, min ögonsten. Jag önskar att du aldrig kände någon smärta, att jag kände den istället, för malin, du är mitt hjärta."

tror jag spyr..

Jag satte mig ner, gick in i våran mapp av en slump, läste igenom dina texter, och jag kunde inte stoppa det. Tårarna kom rinnande nerför mina kinder som ett idiotiskt vattenfall, och tog inte slut. Det fortsatte och fortsatte, även om jag inte vart ledsen ett dugg över att det vi hade tog slut, på skit länge. Vad ska det bli av mig? Varför gråta av det elände du gav mig? Dem sår du gav mig, både inuti och utanpå. Varför ens lägga energi på att låta tårarna komma? Varför läsa? Jag förstår inte. Jag hoppas att du mår dåligt och inte fått någon tjej. Ärligt talat, så gör jag det. Stackars tjej isåfall.. jag är ingen hemsk människa, men när det kommer till dig, så fylls hela min kropp av mörker. Så mycket smärta du gav mig. Gah.
Fast egentligen, så önskar andra sidan av mig dig all lycka i världen. För du gjorde mig faktiskt en tjänst av att vara den du var. Du gav mig en frihet, och en chans att äntligen kunna få bygga upp mig själv igen, på ett bra sätt. Jag fick hitta mig själv igen, jag fick vara den gamla vanliga malin som jag tycker om att vara. och jag fick en chans att hitta en ny, starkare kärlek. du fick mig att insé att jag redan har all kärlek jag kan få, och det är kärleken från min familj, och mina vänner. sedan insåg jag själv direkt, att det är den enda kärleken jag faktiskt behöver. Ger all cred till dig. Det är det enda jag kan tacka dig för. Tack.

"Jag tänker aldrig lämna dig och du aldrig mig.. Varför då skall vi vara ledsna?
Detta påverkar både dig och mig. Jag älskar dig ''til the end of time''... varför vara nere?
när vi kan vara glada och skippa allt detta härnere. Dina ögon drunknar jag i, din mage ger mig andningssvårigheter, ditt ansikte får mig att koka, dina ben får mig att ryka, ditt inre får mig att bli besatt. Jag önskar att min första mening till dig var; Hej världens vackraste, gift dig med mig? min drömtjej är inte därute någonstans... hon är precis här. Trodde aldrig du skulle visa dig.. skulle aldrig tro att du skulle hitta mig.. jag är förevigt tacksam att du valde mig Malin Rosita Maria Fransson. Du är mitt liv, mitt allt, min ögonsten. Jag önskar att du aldrig kände någon smärta, att jag kände den istället, för malin, du är mitt hjärta."

tror jag spyr..