Den panik känslan man får när man känner sig så ledsen över att något man trodde skulle sluta upp så bra slutar upp så dåligt, när man inte får ut tårarna men känner att ångesten tar över hela kroppen och att allt sakta börjar förändras, känner ni igen den känslan? Där är jag fast just nu. Med en osäkerhets känsla. Så jobbigt. Inte stått där jag är idag på länge, och det ger mig också ångest. Hoppas jag kan förmedla bra så ni förstår vad jag menar.. den känslan är hemsk iallafall. Ingen borde få vara med om att känna den. kan inget göra heller utan bara ligger här på mitt rum och.. ligger. Allt är tyst och mörkt i mitt huvud så kan inte ens tänka klart. Hör inga direkt känslor utan bara känner dem, allt jag hör är musiken, allt annat runt om är tyst. Sådär bläckstilla. Läskigt längesen jag kände såhär, tycker inte om det alls. 

 

Men ska ta mig samman och ta nya tag nu, försöka vara glad och inte tänka så mycket. Leva i nuet. så får det bli. Ska inte ta ut massa sånt här på bloggen egentligen, för hur roligt är det att läsa? men kände jag behövde skriva av mig, och detta är bästa stället. Bland er, mina fina läsare. Hoppas ni mår kanon bra och att mina inlägg inte är allt för tråkiga! Försöker mitt bästa hela tiden, och uppdateringen börjar gå uppåt igen. Duktiga jag.

 

Den panik känslan man får när man känner sig så ledsen över att något man trodde skulle sluta upp så bra slutar upp så dåligt, när man inte får ut tårarna men känner att ångesten tar över hela kroppen och att allt sakta börjar förändras, känner ni igen den känslan? Där är jag fast just nu. Med en osäkerhets känsla. Så jobbigt. Inte stått där jag är idag på länge, och det ger mig också ångest. Hoppas jag kan förmedla bra så ni förstår vad jag menar.. den känslan är hemsk iallafall. Ingen borde få vara med om att känna den. kan inget göra heller utan bara ligger här på mitt rum och.. ligger. Allt är tyst och mörkt i mitt huvud så kan inte ens tänka klart. Hör inga direkt känslor utan bara känner dem, allt jag hör är musiken, allt annat runt om är tyst. Sådär bläckstilla. Läskigt längesen jag kände såhär, tycker inte om det alls. 

 

Men ska ta mig samman och ta nya tag nu, försöka vara glad och inte tänka så mycket. Leva i nuet. så får det bli. Ska inte ta ut massa sånt här på bloggen egentligen, för hur roligt är det att läsa? men kände jag behövde skriva av mig, och detta är bästa stället. Bland er, mina fina läsare. Hoppas ni mår kanon bra och att mina inlägg inte är allt för tråkiga! Försöker mitt bästa hela tiden, och uppdateringen börjar gå uppåt igen. Duktiga jag.