Helt seriöst så har jag aldrig varit den personen som gillar att träna, äta rätt osv. För det är inte sån jag är uppväxt riktigt. Har inte alltid fått tänka på vad jag ätit, vad jag SKA äta, vad som är bra/dåligt osv. Vi har ätit ganska normal kost i vår familj sen jag var liten, och så har det fortsatt. Jag började även träna rejält en period i början av 2015, då jag fick världens motivation och kände mig usel. Jag var så "rå", gick till gymmet ensam, vilket var ett stort steg för mig då jag skämdes över mig själv osv, ville alltid ha någon med mig.. jag köttade i timmar, jag skötte kosten jag hade satt upp för mig själv, kaloriintaget per dag.. ALLT. Tränade flera dagar i veckan. Tills en dag när kroppen inte orkade mer. Jag fick en sån spänningshuvudvärk så jag knappt kunde gå, äta, sova.. allt sånt viktigt man behöver. Så ni kan ju tänka er att jag inte kunde gå till gymmet (vilket då var min favoritsyssla, hemskt!).. sen efter några veckor jag legat hemma och mått piss, inte fått någon hjälp från vården.. så var motivationen som bortblåst och sedan dess har jag inte alls varit direkt intresserad av träning. Tills igår. Igår fick jag världens ryck när jag såg mig själv i spegeln, såg mina bristningar på låret.. nu jävlar ska jag fan börja hålla bra kost igen, börja röra på mig dagligen.. börja äta enligt LCHF, gå ut massa långpromenader med min hund, träna på gym. Göra allt jag kan för att nå den vikt jag alltid drömt om, få utseendet jag alltid drömt om. Nu jävlar ska jag bevisa för mig själv att jag KAN. Inte klanka ner på mig själv och sitta och hata mitt utseende utan att göra något åt det. Håller tummarna för mig själv. 

 

Helt seriöst så har jag aldrig varit den personen som gillar att träna, äta rätt osv. För det är inte sån jag är uppväxt riktigt. Har inte alltid fått tänka på vad jag ätit, vad jag SKA äta, vad som är bra/dåligt osv. Vi har ätit ganska normal kost i vår familj sen jag var liten, och så har det fortsatt. Jag började även träna rejält en period i början av 2015, då jag fick världens motivation och kände mig usel. Jag var så "rå", gick till gymmet ensam, vilket var ett stort steg för mig då jag skämdes över mig själv osv, ville alltid ha någon med mig.. jag köttade i timmar, jag skötte kosten jag hade satt upp för mig själv, kaloriintaget per dag.. ALLT. Tränade flera dagar i veckan. Tills en dag när kroppen inte orkade mer. Jag fick en sån spänningshuvudvärk så jag knappt kunde gå, äta, sova.. allt sånt viktigt man behöver. Så ni kan ju tänka er att jag inte kunde gå till gymmet (vilket då var min favoritsyssla, hemskt!).. sen efter några veckor jag legat hemma och mått piss, inte fått någon hjälp från vården.. så var motivationen som bortblåst och sedan dess har jag inte alls varit direkt intresserad av träning. Tills igår. Igår fick jag världens ryck när jag såg mig själv i spegeln, såg mina bristningar på låret.. nu jävlar ska jag fan börja hålla bra kost igen, börja röra på mig dagligen.. börja äta enligt LCHF, gå ut massa långpromenader med min hund, träna på gym. Göra allt jag kan för att nå den vikt jag alltid drömt om, få utseendet jag alltid drömt om. Nu jävlar ska jag bevisa för mig själv att jag KAN. Inte klanka ner på mig själv och sitta och hata mitt utseende utan att göra något åt det. Håller tummarna för mig själv.