Never good enough

Asså jag är ju helt omöjlig. Blir aldrig helt nöjd med något när det gäller mig själv. Var hos frisören för 2 dagar sen och helblekte utväxten och håret för första gången, det jag velat testa jätte länge för att slippa bli slingad där dem behåller typ hälften av utväxten.. lämnar kvar massa brunt liksom. Så nu när jag väl är ljusare och helblekt bort allt som jag ville, så är jag inte nöjd. Haha! För att det sitter på mig. Så fort jag kom hem och såg mig i spegeln började tankarna direkt "Passar jag i det?" "Ser det ut som en peruk..?" "har fortfarande lite gult längst upp" "Är det för ljust?" Osvosvosv. Alla möjliga tankar. Igår när jag vaknade, så var det första jag tänkte på, håret. sorgligt. Man kan aldrig nöja sig med något utan att hitta fel på sig själv. Nu är jag ljusare, får helt enkelt vänja mig. Det som stör mig mest tror jag är toppen, alltså där utväxten var. Att det ser för ljust ut för mig osv. Vet inte. Knäpp är jag.. Men blonda nyanser är verkligen supersvåra. Man får aldrig till den perfekta färgen, och alltid blir det gult. Ne, skit svårt. Sen är jag van vid att vara lite mörk i botten så klart det är ovant när ALLT är borta och jag är ljusare än någonsin. Jag vänjer mig nog snart.. (Förhoppningsvis) 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
malinfranzzon -

Never good enough

Asså jag är ju helt omöjlig. Blir aldrig helt nöjd med något när det gäller mig själv. Var hos frisören för 2 dagar sen och helblekte utväxten och håret för första gången, det jag velat testa jätte länge för att slippa bli slingad där dem behåller typ hälften av utväxten.. lämnar kvar massa brunt liksom. Så nu när jag väl är ljusare och helblekt bort allt som jag ville, så är jag inte nöjd. Haha! För att det sitter på mig. Så fort jag kom hem och såg mig i spegeln började tankarna direkt "Passar jag i det?" "Ser det ut som en peruk..?" "har fortfarande lite gult längst upp" "Är det för ljust?" Osvosvosv. Alla möjliga tankar. Igår när jag vaknade, så var det första jag tänkte på, håret. sorgligt. Man kan aldrig nöja sig med något utan att hitta fel på sig själv. Nu är jag ljusare, får helt enkelt vänja mig. Det som stör mig mest tror jag är toppen, alltså där utväxten var. Att det ser för ljust ut för mig osv. Vet inte. Knäpp är jag.. Men blonda nyanser är verkligen supersvåra. Man får aldrig till den perfekta färgen, och alltid blir det gult. Ne, skit svårt. Sen är jag van vid att vara lite mörk i botten så klart det är ovant när ALLT är borta och jag är ljusare än någonsin. Jag vänjer mig nog snart.. (Förhoppningsvis) 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0