Känsloladdad dag

Människor slutar faktiskt aldrig förbrylla mig... Ibland skäms jag verkligen över att jobba inom vården - inte för att folk tror att det enda vi gör är att torka skit, nej, inte alls. Utan för att vissa individer inom detta yrke anser att några glas här och där, eller tvätt här och där, är viktigare än människan som bor/vistas där. Materiella saker, med andra ord. In the end of the day, så är vi där för att ta hand om en människa, inget annat. JAG iallafall jobbar inom vården för att vara där för patienten, för att ta hand om människor, det var anledningen till att jag ens ville plugga vård från början. Jag har alltid älskat att ta hand om människor och få dem att må bra, mycket beror på min bakgrund men det har legat i mitt blod sen den dagen jag föddes. Jag ÄLSKAR att hjälpa människor, och det är därför som sagt jag har valt detta yrke. Att komma till mig efter en dag av arbete, och klaga på ett par glas när jag gjort en (enligt mig) mer fantastisk insats och kanske till och med förändrat någons dag för att den sluppit vara ensam i ett rum - är för mig mer ovärderligt än 2 glas. Rätta mig om jag har fel.... men SÅ känner jag. 
 
Mitt slut av 2016 har verkligen varit en bergochdalbana när det gäller jobb. Jag har alltid trivts på min nuvarande arbetsplats, ALDRIG klagat, aldrig mått dåligt över att gå till jobbet - det har alltså varit första stället någonsin där jag vaknat och aldrig känt ångest för att gå upp - tills nu. Det känns som att jag tagit mitt liv, allt jag gått igenom från förr i tiden, och börjat om. Tillbaka på ruta 1. Mobbning, skitsnack, smutskastning, svartmålning, falskhet, sånna saker som rent ut sagt äcklar mig, äcklar mig till det innersta. Just nu mår jag inte bra, inte bra alls. Det är så mycket just nu som går fel där jag jobbar att jag nästan vill ta det till tidningar, såhär ska det inte gå till. SÅ ja människor, just nu skäms jag. Skäms för vart jag jobbar. Men jag ska göra som jag alltid gjort, försöka vara stark. Tänka framåt och glömma denna dagen, gårdagen, det som hänt för en månad sen, för imorgon är en ny dag. Och snart får jag en ny start i karriären, endast 1,5 månad kvar tills jag börjar på Neonatalen, wooohooo! 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
malinfranzzon -

Känsloladdad dag

Människor slutar faktiskt aldrig förbrylla mig... Ibland skäms jag verkligen över att jobba inom vården - inte för att folk tror att det enda vi gör är att torka skit, nej, inte alls. Utan för att vissa individer inom detta yrke anser att några glas här och där, eller tvätt här och där, är viktigare än människan som bor/vistas där. Materiella saker, med andra ord. In the end of the day, så är vi där för att ta hand om en människa, inget annat. JAG iallafall jobbar inom vården för att vara där för patienten, för att ta hand om människor, det var anledningen till att jag ens ville plugga vård från början. Jag har alltid älskat att ta hand om människor och få dem att må bra, mycket beror på min bakgrund men det har legat i mitt blod sen den dagen jag föddes. Jag ÄLSKAR att hjälpa människor, och det är därför som sagt jag har valt detta yrke. Att komma till mig efter en dag av arbete, och klaga på ett par glas när jag gjort en (enligt mig) mer fantastisk insats och kanske till och med förändrat någons dag för att den sluppit vara ensam i ett rum - är för mig mer ovärderligt än 2 glas. Rätta mig om jag har fel.... men SÅ känner jag. 
 
Mitt slut av 2016 har verkligen varit en bergochdalbana när det gäller jobb. Jag har alltid trivts på min nuvarande arbetsplats, ALDRIG klagat, aldrig mått dåligt över att gå till jobbet - det har alltså varit första stället någonsin där jag vaknat och aldrig känt ångest för att gå upp - tills nu. Det känns som att jag tagit mitt liv, allt jag gått igenom från förr i tiden, och börjat om. Tillbaka på ruta 1. Mobbning, skitsnack, smutskastning, svartmålning, falskhet, sånna saker som rent ut sagt äcklar mig, äcklar mig till det innersta. Just nu mår jag inte bra, inte bra alls. Det är så mycket just nu som går fel där jag jobbar att jag nästan vill ta det till tidningar, såhär ska det inte gå till. SÅ ja människor, just nu skäms jag. Skäms för vart jag jobbar. Men jag ska göra som jag alltid gjort, försöka vara stark. Tänka framåt och glömma denna dagen, gårdagen, det som hänt för en månad sen, för imorgon är en ny dag. Och snart får jag en ny start i karriären, endast 1,5 månad kvar tills jag börjar på Neonatalen, wooohooo! 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0